Kategorier
Abene Maskiner

Abene VHF 2B

I samband med att min nya verkstad byggdes så började jag så smått leta efter en ny fräs. Jag hade tidigare använt en så kallad ”Julafräs”, en kinesisk pelarborrmaskin med koordinatbord och dragstång för chucken. Den funkade godtagbart men att utföra jobb med någon form av precision var helt uteslutet.

Jag sneglade mycket åt äldre tyska och svenska maskiner av lite mindre storlek men allt som dök upp var dyrt och ofta långt bort.
En dag så frågade min kompis Robert mig om jag inte skulle komma med och kolla på en Abene som stod i ett tält(!) som en gemensam bekant ägde.
Jag tyckte det lät intressant även om det var någon storlek större än vad jag tänkt mig från början.

Sagt och gjort, fräsen stod bara några kilometer hemifrån i ett lagertält. När vi kom dit så var det höst och fuktigt inne i tältet. Maskinbordet var täckt av ett lager med rost och alla bara metalldelar var även de rostiga. Jag kände lite på reglagen och vevarna och blev fast direkt. Jag förstod att priset inte skulle bli oöverkomligt så jag lade ett bud som accepterades.

Till saken hör att vid det här laget(november) så var verkstadsbygget knappt halvklart så jag var långt ifrån redo att frakta hem maskinen. Detta var dock inget problem för säljaren utan maskinen kunde stå kvar ett par månader tills verkstaden var inflyttningsklar.

Nu fick jag eld i baken och ett fint mål att jobba mot. Jag ville dessutom få maskinen från det där tältet så snart som möjligt så att den inte skulle ta mer skada än den redan gjort.
Det fascinerande var att när vi åkte dit en andra gång för att granska maskinen mer noggrant så visade det sig att glidytor och dylikt var ingrodda med så mycket smuts och olja så att dessa hade klarat sig relativt bra. Det var främst bordet som var anfrätt men när man började putsa på det med handkraft så gick det ganska snart att få bort rosten.

Som den ”hittades”.

Planen var att få hem maskinen och se till så att allt fungerande tillfredställande rent maskinellt först och främst.

Problemet var att när väl maskinen fick komma in i värmen i den nya verkstaden så fanns det inte någon el i den delen, än mindre trefas så lite puts kunde väl inte skada.

På plats.

Det första vi märkt var uppenbart knasigt var matningslådans reglering. Veven som man reglerade den med satt stenhårt fast. Jag tömde ur oljan ur lådan och började plocka ur den tillsammans med Robert en kväll. Vi grävde oss längre och längre in i lådan men insåg efter ett tag att problemet satt i själva reglaget och att det kommit in fukt i det vilket rostat ihop den mekanism som flyttar indikeringen.
Efter lite milt våld och mängder med WD40 så kom det isär och började röra på sig som det skulle.

Därefter började jag plocka bort de lösa smådelarna för avrostning. Använde Evaporust i en plastlåda med lock vilket fungerade alldeles utmärkt.

Före.
I badet.
Återmonterat. Här syns även Y-axelns glidyta som är den som är värst anfrätt.

Den fortsatta planen är givetvis att försöka starta maskinen så snart som möjligt med fullständig funktionskontroll. Därefter blir det antagligen en demontering av knät på den för att komma åt att göra rent. Även huvudet vill jag plocka av och inspektera lager osv i. Färgen är ju minst sagt sorglig så det ligger även nära till hands att försöka rätta till även om jag nog inte går längre än till penselmålning.